Hemma från semestern. Nyduschad i renbäddad säng. Sköna, underbara, egna sängen. Trött men kan inte somna. Saknar mörkret i Mörkret. Det totala nattsvarta nattmörkret. Utan störande gatlampor utanför fönstret. Varmt. Klibbigt. Hjälper inte att fönstret är öppet. I Mörkret, nattkyla som letar sig in genom otäta fönster, svalkande, inte huttrande. Trött. Trött. Trött.
Spoilervarning!!
Ta valfri historisk Harlequin-roman och förflytta den till nutidens London och du får den här boken. Helt ärligt, det är precis samma ”recept” som använts här. Kvinna möter man, mannen beter sig ruttet, kvinnan hatar mannen, mannen klampar på utan hänsyn, kvinnan blir förälskad, kvinnan försöker förtvivlat och förgäves få honom att se saken ur hennes synvinkel, mannen fortsätter bete sig ruttet men det visar sig att han gör det bara för att han blivit förälskad i kvinnan och de blir till slut ett par för att han bestämmer att de ska bli det. End of story.
Alltså, jag gillar ju egentligen Harlequin-böcker, speciellt de historiska, men jag känner att det nog ändå borde finnas en viss kvalitetsskillnad mellan billig ”tantsnusk” och en dyr inbunden bok. Och det manliga beteende som ändå till viss del kan förstås i en historia som utspelar sig för ett par hundra år sedan då man trots allt hade en annan kvinnosyn, känns ärligt talat inte helt okej i en bok som utspelar sig här och nu. Jag vet inte riktigt, men besviken blev jag och som det känns just nu är jag inte speciellt lockad att läsa nästa bok i serien som kommer senare i år.
